David Allen har sagt, “I would just love to live in a world where people commit to excellence, where there are no problems only projects, things getting better instead of complained about.”
Så känner även jag. Jag ser hellre att saker förbättras än att lyssna på när folk runt omkring mig klagar på olika saker de inte är nöjda med. Att man kan hamna i en jobbig situation och behöver prata, det är en annan sak, och jag lyssnar gärna på en vän som behöver stöd. Och det är bra att ta upp saker som inte fungerar. Det som jag har svårt för är negativt gnäll, särskilt när samma klagomål ältas om och om igen, utan att man gör något åt det.
Varför hänger sig människor i att klaga? Här tänker jag på en annan sak som David Allen sagt, och det otaliga gånger, att till den grad något upptar ens tankar är omvänt proportionellt mot att det blir gjort. (“There is an inverse relationship about what is on your mind and getting it done.”) Det ligger väl nära till hands att prata om det som man går och tänker på, vilket kan vara fallet om man upplever problem. Är det så, att om man tycker att något inte är bra, men inte agerar för att ändra på situationen, så klagar man istället?
Hellre då att man kommer fram till hur man skulle vilja se problemet löst. Istället för att vara negativ om allt elände så kan man prata om hur man önskar det vore och hur man kan nå dit. Det skulle bli ett mer konstruktivt och upplyftande samtal. Men om man inte kan göra något åt det hela? Ja, då skulle lösningen, för mig i alla fall, ligga i att hitta ett förhållningssätt som gör att jag kan acceptera situationen.
Det skulle också kunna vara så att man kan göra något åt problemet, men man drar sig. Man skulle behöva röra sig utanför “komfort-zonen”, ta en risk kanske. Man kanske inte trivs på jobbet, men att söka nytt jobb känns skrämmande. Man kanske måste ge upp go-fika för att gå ner i vikt, lyfta sig ur soffan och motionera istället.
Men har jag inte själv något favorit-gnäll? Jo, att jag har för lite tid, vilket jag knappast är ensam om att känna. Med lite självransakan förstår jag att jag har ju själv fyllt mitt liv med alla mina intressen och åtaganden. Då borde jag kunna lyfta bort en del så det blir mer lagom. Men vad? Det är inget av det jag fyllt mitt liv med som jag vill lägga åt sidan. Att lösa detta har blivit ett projekt. Det har lett till ett klargörande av mina prioriteringar, när under dygnet som olika sysslor passar bäst och när det finns tid för vila och rekreation. Mitt GTD-utövande har skruvats till ytterligare, jag skriver ner mer och jag har fler checklistor. Det kräver en del disciplin, men jag accepterar det för jag förstår att det är priset för att kunna ägna mig åt allt det jag vill.
Har du något problem som du, ibland eller ofta, beklagar dig över? Hur önskar du att det vore istället? Och vad kan du göra för att det ska bli verklighet? Omvandla problemet till ett projekt.
